Förstår ingenting just nu.. Jag vet inte var jag ska fortsätta och jag vet inte vilken väg jag ska gå.
Jag älskar dig över allt annat och jag är exakt lika kär som jag var förut.
Det känns som du håller på att tröttna, som om jag inte räcker till längre och som om jag bara är i vägen och gör dig irriterad.
Så fort jag vill berätta något så vågar jag inte, jag är rädd att du ska bli sur eller att du inte ska förstå.
Just nu vill jag bara förklara för dig hur mycket jag älskar dig och att jag alltid kommer älska dig. Jag vill ha lite respons och helst av allt önskar jag att det var som det var förut. Så som det var i början. Då när vi var så där jätte kära, när vi träffades varje dag och när vi gjorde saker tillsammans.
Tanken på att förlora dig, det får mig att känna mig tom inuti, jag vill vara med dig föralltid och jag vill kunna prata med dig om allt.
Jag saknar dig, det känns som du glider ifrån mig mer och mer för varje dag som går, men jag hoppas att det inte är så..
Jag minns den morgonen som om den var igår, då när vi precis hade vaknat och du tittade på mig och sa: "jag älskar dig" för allra första gången. Du gjorde mig så glad då, jag var den lyckligaste människan på jorden och jag vet att du kan göra mig så lycklig igen.
Du är hela min värld, du är luften jag andas, du är allt jag ser, du är solen, månen, sjärnorna och hela universum du är den bästa av alla som är bäst och viktigast av allt.. du är min.
Daniel Hansen, du är mitt livs kärlek och du betyder allt för mig!
