När jag var liten och rädd var det alltid du som var hos mig, du tröstade mig när det åskade ute, och när jag var sur på mamma så kunde jag krama dig istället. Du var min bästa vän, jag ångrar inte en sekund med dig!
När mamma sa att du skulle få bo hos en annan familj ett tag så blev jag ledsen, men sen så skulle du tydligen bo kvar där. Jag fick hälsa på dig när jag ville.. jag ångrar att jag inte gjorde det oftare. När mamma berättade att du var borta kändes det som ett slag i magen..
Man inser inte vad man har innan man förlorar det.
Nu är du uppe i hundhimlen men Indra, Madiken, Blåhimmel och Sandra. Hoppas du har det bättre nu.
