funderingarna snurrar runt i huvet på mej dag in och dag ut..
hur kommer det bli?
vad kommer hända?
hur länge kommer det vara så här?
kommer jag någonsin få träffa dom igen?
jag kan inte sluta tänka på dom och det som har varit, för dom betyder så mycket. jag vet inte vad jag ska göra. vad ska jag ta mig till utan den johan som alltid var så snäll och go mot allt och alla och den johan som jag alltid kunde ringa till bara för att ha någon att prata med?
vad ska jag ta mig till utan den cirre som alltid var så jobbig och som hatade mig när jag ringde 24/7 och frågade vad han gjorde och den cirre som alltid skulle retas och bitas?
livet är tungt nu...
frågorna är många...
min energi tar slut av allt tänkande...
egentligen vill jag gräva ner mig i ett hål där ingen hittar mig och där jag får vara ifred och inte bli störd av någon..
även om utsidan ser hel, glad och frisk ut så kan jag må skit på insidan, det är ett hål i min själ och mitt hjärta är i tusen bitar..
jag saknar er pojkar....
Vänta och se, det kommer att lösa sig! M<3
SvaraRaderaAtt ha sådana människor i sitt hjärta är viktigt och jag tror att vi ska vara glada att vi har möjligheten att känna de känslorna. Saknad är jobbigt, men det innebär också att man har upplevt den motsatta känslan. Livet får sin krydda genom kontraster. Om vi inte visste vad tråkigt var skulle vi kanske aldrig uppleva glädje. Om vi inte visste vad kallt var skulle vi kanske inte uppleva något som varmt. Hårt-mjukt, sorg-kärlek. Alla prövningar ger oss kraften att bli ännu starkare.
SvaraRadera